jag ber för dej i himlen.

jag saknar dej, alldeles för mycket just nu. Jag vill att du ska leva igen, så att jag skulle kunna ringa till dej och lätta mitt hjärta. Jag saknar din röst, dina värmande ord. När allt bara var fel fanns du alltid där. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag skriver, jag vet att det inte hjälper , att hur många tårarar som än rinner kommer du aldrig komma tillbaka. Det är fruktnasvärt att du är borta, jag hoppas du har det bra himlen. För hos mej, kommer du alltid vara saknad. Jag älskar dej mormor, och jag skulle göra allt för att få dej tillbaka ♥

jag vill inte att någon ska tycka synd om mej med det jag skriver. Ville bara få ur mej dethär. Det är okej att gråta, ofta och mycket. Det är okej att sakna, det är okej att vilja ha någon tillbaka på jorden. Om det ändå kunde vara verklighet att få dig tillbaka igen, på riktigt.



1948-2008. Universums vackraste ängel, nu & föralltid. Fina mormor .



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0